Gerrys blogg

Middag på restaurang Lucy avslutade ätandet i Etiopien och vid 21.15 åkte vi ut till Bole Airport och var där 21.45 för att träffa två norskor (som bara hade 15 kilos packning) och väga in tillsammans med dom. . Man får ha 40 kg + 7 kg i handbagage. Det gick bra så jag fick med 40 kg korgar från Nedjo, 20 kg peppar, 10 kg teff och dorra, 20 kg smide, 10 kg gabis, 5 kg kaffe  samt en del annat.
Resan gick fint och Eskil Lindblom mötte på Arlanda och körde säkert hem.

Nu finns julklappar från Etiopien att köpa hos EFS i Södertälje.

Hotellpersonal på Seven Olives i Lalibela utanför receptionen. Hewan Mhirete till vänster . Det är hon som nu inte kan prata och som Erik skall operera.

Till vänster står flickan som ofta är och pratar med min skoputsande vän Kidus. Läkare nErik Erichsen från Aira till höger.

När vi kom åter till Addis så var Sennait och Erik från Aira samt Liselotte och David från Nakamte på Entotto. Erik och jag gick ut på stan och drack kaffe och te. Där pratade vi bl.a. om Hewan Mhirete  på Seven Olives hotell i Lalibela. När jag var där för två år sedan serverade hon, men nu kan hon inte prata och har därmed börjat städa på hotellet.

Erik och Sennait planerar att åka till Lalibela och Seven Olives hotell över julen. Då har Erik lovat att undersöka Hewan. Sedan har han och jag planerat för att hon och en till (kvinnor bör ej åka ensamma så långt) skall åka buss till Aira för operationer. Lämpligt att medresenären också har en kirurgisk operation att göra. Operationer, boende, mat och bussresan Lalibela - Bahar Dahr,  Bahar Dahr - Nakamte samt Nakamte - Aira t.o.r. kostar ca 1.000 sv kronor. Det är nästan en årslön för en städerska så betalningen ordnas från Sverige.

Till höger står Tadelech Loha. Hon är nu chef för allt kvinnoarbete (efter Chaltu Tesfa) inom Mekane Yesuskyrkan samt frivillig kassör i den kyrka som vi besökte i Debre Zeit. Kraftfull kvinna som gifte sig vid 15 års ålder och fick första barnet vid 16 år.

Till vänster på bilden står en av pastorerna och i mitten två volontärer som jobbar gratis i kyrkan.

Församlingen där har 15 anställda, ett par präster, flera evangelister, tre trädgårdsfolk/vakter och någon till. Personal och allt inklusive drift och underhåll av fastigheterna till en kostnad av 300.000 birr per år vilket motsvarar 240.000 sv kronor.

Församlingen där har ingen vänförsamling och söker en sådan. Södertäljes ungdomar är så välkomna dit.

Karin och Ulf Johansson tolkas av Tadelech Loha

Efter frukost vid 8 åkte vi bil till Debre Zeit som ligger ca 4 mil söderut för att besöka skolan där Karin och Ulf Johansson jobbade för 48 till 40 år sedan.  Vi ville också vara med på gudstjänsten i Mekane Yesus- församlingen på det gamla skolområdet,

Vi kom just när den andra av dagens gudstjänster borjade. Den första är på oromiffa och den andra på amhariska.
Det var en livfull gudstjänst med mycket lovsång med lyfta händer. Snart la någon märke till att gästande utlänningar fanns i kyrkan och vi blev ombedda att säga något. Karin och Ulf gick fram och Karin berättade i korthet att hon kommti till Ethiopian Evangelical College som lärare frör 48 år sedan. Då hade de ingen samlingssal utan höll till i matsalen
och församlingen bestod huvudsakligen av elever och lärare med några få från stan. Nu fylldes kyrkan av en i huvudsak ung skara. Vi fick senare höra att den forsamlingen hade över 1000 aktiva medlemmar och att MekaneYesuskyrkan hade ytterligare två församlingar i Debre Zeit. Efter tre timmar med mycket sång och en lång predikan gick vi ut i värmen.

Vi gick en stund runt på det gamla skolområdet som kyrkan förlorade under revolutionen. Man har fått tillbaka bara kyrkan och en annan byggnad. Flygvapnet nyttjar nu resten av byggnaderna och området.

När vi kom tlll det hus där Karin och Ulf bodde läsåret 1969-70 mötte vi den vänliga man som bodde där.Han bjöd in oss så att vi skulle få se bostaden igen.

Sen bar det av till Bishoftusjön och en nybyggd restaurang på sluttningen ner mot sjön. Det blev en god måltid
i underbar miljö. Med oss var Tadelech Loha.

När Asrat, Kidus och jag satt och läskade oss kom en kille och sålde nötter. Jag köpte 4 mått till oss var och nötterna var goda. Vi hade en trevlig stund och Asrat var glad över att ha fått så bra betalt.

Asrat förtjänade verkligen läsken och nötterna för hon hade gått hemifrån vid 06.30 till skogen och där samlat ved hela dagen. Därefter gått ner till staden och när jag såg henne var klockan 17.30.  När jag gick vid 18-tiden satt Asrat och Kidus kvar och pratade.

Kvällsmat hemma varefter det var brevskrivning och packande.

Veden som jag köpte av Asrat gav jag till min vän Kidus. I samband med affären bjöd jag på dricka och en del annat. Kidus är bra på engelska och kan en hel del svenska tolkade samtalet med Asrat. Asrat berättade om sig själv och den situation hon befinner sig i.
Kidus är en mycket sympatisk man och har två yngre systrar som han bor med och betalar studier för med sitt arbete. Kidus Sewalem har adressen (till kyrkan) P.O. Box 30438, Addis Ababa, Etiopien utifall någon vill sända julkort till honom.

Asrat, 16 år, som studerar och bär ved lör- och söndagar för att få till studier.

Vaknade vid 6.30 och gick ut till utefiket där taxichaffisar och deras konduktörer fikar. Denna gång fick jag plats på en bräda och hade en gabi (stora vita filtar som folk lindar om sig) på mig. Tog en te och skrev samtidigt i dagboken. Nu har jag varit där så ofta att det inte väcker någon större uppståndelse längre.

Skoputsaren Kidus  Sewalem som på morgonen sitter i skuggan utanför Swedish mission fick gabin att värma sig med. Frukost "hemma" och så skrev jag brev. Därefter förmiddagsfika med personalen varefter jag packade.

Enligt programmet hade vi bokat in en måltid på Sheraton och det blev lunch där för några av oss. Lunch- och middagsbufféerna har ökat i pris och kostar nu motsvarande 150 sv kronor. Det är då enormt mycket rätter att välja bland. Man kan även välja en rätt för 30 sv kronor.

Efter pyssel hemmavid så gick jag ut på stan och tog en fika samt skrev brev där. Då såg jag Asrat komma med ved och jag sa att jag ville köpa den. 18 birr (mindre än 15 sv kronor) begärde hon och fick betydligt mer.

på fredagskvällen åkte Eva Gebeyehu, Andreas Backlund från Sv kyrkan /EFS och jag ner till Blue Tops och åt middag. Det var första gången jag utnyttjade mitt etiopiska körkort. Måltiden var god och här kan man äta glass utan att riskera magsjuka

Snittblommor är en av Etiopiens stora exportprodukter och de odlas i enorma växthus och flygs till utlandet.

På bilden finns en av de rosor  som jag  köpt på Sheraton för mindre än 4 sv kronor/styck inslagna i plast och med snöre. Tanken var att ge till kvinnorna i vår grupp, men en av dom sa: "Jag vill inte släpa på en gammal ros". Senare gav jag den rosen till flickan på bilden som är parkeringsvakt. Hon blev jätteglad.

Efter att ha kört runt i stan och ätit en god lunch åkte vi till Sheraton för att växla pengar. Lars och Margareta passade på att visa Sheraton i sin glans och beskrev hur ljus -och vattenspelet till musiken fungerar på tis- och torsdagskvällarna. De poängterade vikten av att man också ser det som är fint i Etiopien och inte bara visar det som är eländigt.

 Inför shopping i en statlig butik, Haileselassie Alemayehu, där man har fasta priser växlade vi pengar här på Sheraton.

Fredag 5 dec var vi hembjudna på förmiddagskaffe till Abeba Keflegzy i hennes fina hus. I trädgården har hon 11 olika rosor och hon hade en av varje i korgen på bordet. Hon är drygt 80 år och änka sedan 11 år. Hon kör bil till kyrkan varje söndag och spelar där orgel en gång i månaden samt leder en av körerna.

Fantastiskt att få lyssna på en kvinna som varit med om så mycket och fortfarande är så vital.

I det fina husets vardagsrumm på väggen ovanför öppna spisen har hon en tavla med texten: "Hebréerbrevet 3:4"

Flyget från Lalibela gjorde en mellanlandning i Bahar Dahr och där steg Hanna Mebrate på. Trevlig flicka som går på Catholic School och var på väg till Addis för att justera sin tandställning. Hon fyller 13 år 11 december. Faktiskt var det hon som började prata genom att fråga varifrån jag kom.

Resan åter till Addis och Swedish Mission gick fint. På kvällen försökte jag skriva på bloggen, men det gick ej så bra.

I Lalibelas centrala del alldeles intill kyrkorna finns gamla byggnader där kvinnor och barn bor. Dessa kvinnor lever med HIV-nfektion och har det svårt även ekonomiskt. Jag brukar alltid köpa ved och andra saker till 10 av dom. Här har man just delat upp veden i lika stora högar. De fick även varsitt kilo kaffe som jag köpt i Jimma, som är kaffets högborg. Här uppe i Lalibela växer inget kaffe.
Vilken fantastisk glädje för mig att se dom så glada.

Lalibela är ju känt för sina kyrkor uthuggna i berget på 1000-talet. Det finns 11 stycken. På bilden är S:t George som är 12 meter stor i alla riktningar. Det uthuggna diket till höger är en stig ner.

Flyget från Axum till Lalibelas flygplats går snabbt. Flygplatsen ligger på 1800 m över havet och staden på 2600 meter så det är en hel del uppför. På bilden syns en stilig bergstopp utanför Lalibela.

Stiligt när dromerarerna kommer på led.

Vi sov två nätter i Axum och på onsdagsmorgonen var jag tidigt uppe för att som alltid uppleva något. När jag var vid huset där förbundsarken sägs vara såg jag en man i gul klädnad utanför. Han gick sedan in där och det får endast en person göra. Han syns i draperiet vid dörren.

Huset till vänster byggdes av Italienare och övertogs av EFS på 50-talet. Det var då bostäder åt missionärer och undervisningslokaler.

Nu har provinsen universitetet här och I bakgrunden finns många stora tillbyggnader.

Tyvärr upphörde regnet för tidigt här i norr så det blev ingen majs. Tragiskt för människorna. Därför får nu boskapen gå i majsfälten och beta.

Här i byn Rama som är endast 6 km från Eritrea var vi på Mekane Yesus-kyrkans kontor och fick ta del av deras arbete. De har många projekt utöver det som är traditionellt för kyrkan. Bl.a. har de planterat träd och buskar samt borrat brunnar så de kan vattna det som planterats. I och med detta har också gräs börjat växa där. Bönder får gå där och ta  gräs, men inte låta djuren beta där. Man såg tydligt där planteringar skett. Norska kyrkan stöder detta projekt.

Vägen här i byn var tidigare livligt trafikerad då det var Etiopiens väg till havet. Nu kan man inte köra till landet i norr då gränsen är stängd pga konflikt.

I bakgrunden ser man ett berg i grannlandet.

Här vi på väg norrut från Axum. I norr kan man se en bergskedja. När de första EFS-missionärerna kom från hvet och skulle in till västra Wollega var man tvungen att komma över dessa berg.
På bilden är vi hitom bergen i förhållande till bokens text. Namnet på boken är Bortom bergen.

Utanför Axum, högt uppe på ett berg fanns också en kyrka. Nu har resan norrut mot Adua påbörjats.

Visst är det härligt med frukost ute 2 december

Har man åsna så är det tillåtet att köra ända in i kvarnen.
Betalning för malningen var oftast att man lämnade en del av mjölet.

Frukost har vi ofta vid 8. Så fort jag vaknar så går jag upp och ut på stan. Så mycket finns att uppleva. Dessa kvinnor hade ved med för försäljning. Dessutom hade de säd med till kvarnen och de försöker få loss säcken med säd som kilats fast mellan veden.

På kvällen var vi bjudna på fest med 300 deltagare från hela Etiopien. Gästerna hade kommit till Axum i samband med helgens firande och stannade en dag till då en affärsman bjudit på underhållning med sång, dans och mat i massor.
Mekane Yesus-kyrkans pastor som var bjuden tog med oss. Ljudvolymen var sådan att Lars ej kunde vara inne i lokalen under musiken.

Kvinna med baby i traditionell babykorg i läder smyckad med snäckor.

Bilden tagen vid ett ödelagt palats i Axum. Kolla den fina stensättningen som fortfarande finns kvar.

Guld- och silversmeden som jag besöker varje gång jag är i Axum har många gamla fina stenar på sin innergård.

Köpte 11 silverkors av honom varav några skall säljas på BASAREN 7 mars

En av deltagarna på resan, Kerstin Säfström, är här i resterna av Drottning Sabas sommarpalats. Kolla den fina stenläggningen som finns där. 
En hel del stenar är borta och folk tog allmänt därifrån till för 50 år sedan.

Saba hade ju ett barn med kung Salomo.

Utsikt från YEHA hotell där vi bodde. Statligt hotel där dubbelrum kostar motsvarande ca 200 kronor.
Till vänster utanför bilden finns ett stort torg och flera kyrkor samt huset där förbundsarken förvaras.
Till vänster i bilden finns scenen varifrån biskoparna talat under helgen.

Axum är känt för sina obelisker. Den högst stående är 24 meter och den med byggnadsställningar runt har italienarna tagit och nu återställt. Den var i två delar och monteringsarbetet pågår.
Den största som rasat och ligger på marken är 33 meter och var tänkt att endast vara 2 meter under mark. Den föll då när den hade rests. (Samma fenomen som med Vasaskeppet att den som bestämmer gav felaktiga direktiv: "bygg ett batteridäck till" ) Mönstret på obelisken har 13 våningar och vid ingången till underjorden (porten till vänster) har man hittat 11 rum. Man tror att det skall finnas två rum till.

Måndag 1 december
Vi gick upp vid 4.30 för att vara på Bole flygplats i Addis Ababa 5.20 och avfärd 2 timmar senare. Väl framme på flygplatsen i Axum mötte vi Ortodoxa kyrkans ärkebiskop och de andra biskoparna som var på väg därifrån. Lördag och söndag hade det varit deras största högtid och Axum är kyrkans högborg. Bl.a. finns förbundsarken i Axum.

Ärkebiskopen gav en flygvärdinna några kors att dela ut till oss på flygplatsen och jag tog två kors.

Lordag. Vi var pa internationella kyrkans BASAR vilket har alla mojliga stand. Mest kopte jag julkort som ar gjorda av bananblad. Bl.a. traffade jag grundaren av Fistulasjukhuset och pratade en stund med henne. Hon visste att svenskar varit dar pa besok dagen innan.
Vi i Sodertalje har ju BASAR 7 mars 2009 sa boka in det.
Ulf och jag var vid den statliga skoaffaren och han kopte ett par for motsvarande 150 sek.
Efterat handlade vi korgar mm (ca 45 kilo) som kvinnorna i Nedju gjort och vi skall salja i Sverige.
Miriame fran Dodola skulle vara pa kurs mandag till onsdag och kom under fredagen. Etenes som ar smartast av alla flickorna och kan engelska bra ringde och ville traffa oss. Det blev bara Lars och jag som tyckte vi orkade. Vi valde da Blue Tops.

Sondag var det Gudstjanst i den kyrka som ar pa den plats dit forsta svensken kom 1904. Den brunn som han ,Cederqvist ,lat grava ger fortfarande vatten.
Lunch hos Demitu Gudeta och det var bara Lars och jag som akte hem till henne och Tesfay samt deras tva dottrar. Stralande god maltid. Samtidigt overlamnade jag USDollar som Ulla Johansson samlat in till kvinnoprojekt..
15.00 hade Kersti ordnat 1-adventsgudstjanst hemma hos sig for svenskar och till den kom Lars och jag forsenade. Kaffe, lussekatter och pepparkakor hann vi fa.
La oss tidigt for att aka 05.00 till flygplatsen

 

Vissa mindre utflykter pa morgonen. Sedan akte Kersti Karlsson och jag till Mekanissa och at lunch tillsammands med de 25 flickorna/kvinnorna som nu gar den ettariga utbildningen i ledarskap. Dartill deras norska lararinna Berit. Alltsa lunch med 27 kvinnor. Efterat var vi alla hembjudna till Berit pa kaffe.
Av kvinnorna som gar dar nu talas 11 olika sprak ach vi fick vara med i undervisningen som skedde i samband med kaffet och gallde uppfoljning av en bok de laser.
Kersti och jag hann just ater till Swedish Mission och vanda for att aka till De Africk och ata middag med 10 andra kvinnor som gatt i tre ar och jag kanner val. De berattade bl.a. om sina visioner.
Vi var ater 21 for att mota Berit och Lars Hofgren (min fru Kristinas bror) som kom fran Tanzania pa vag till Sverige och gjorde en mellanlandning pa nagra dagar.

Anledningen till att inlaggen drojt ar att det ej gatt sanda fran Axum, Adua och Lalibela. Vi har just kommit till Addis 4/12